– Hej, vad heter du? frågade Björk.
– Jag heter Ravna.
– Vilken by kommer du ifrån? frågade Björk.
– Jag kommer ifrån Öland, säger Ravna.
– Var kommer du ifrån? frågar Ravna.
– Jag kommer ifrån Västerbyn, säger Björk.
– Ska vi gå och titta på slakten där borta?
– Ja, vilken bra ide´, sa Ravna.
Av Johan 10 år
– Godkväll unga kvinna! sade en gammal dam. Jag ser att du har känslor för min dotterson. Vad heter du?
– Godkväll. Jag heter Ravna, svarade Ravna då.
– Du behöver ej vara rädd, jag heter Eira och jag vill gärna fråga dig varför du ser så ledsen ut? sade den gamla damen.
– Jo, du förstår att jag såg just en eldsvåda som liknade min syster… mumlade Ravna som svar.
– Har det hänt henne något? frågade Eira.
– Jaa… Hon dog i våras av en svår sjukdom som fanns kvar från vintern, svarade Ravna både tyst och långsamt.
– Åh!! Jag beklagar verkligen sorgen, men finns det något som jag kan göra för dig?? frågade Eira.
– Jag vet inte, men tack ändå! svarade Ravna
– Jag ser också att du beundrar honom! sade Eira.
– Vill du honom något? tillade hon sedan.
– Emm! Ja, jag skulle så gärna villa gå en promenad med honom, bara han och jag!! svarade Ravna som var helt upptagen av sina tankar.
– Det ska vi nog ordna! sade Eira. Hade ni en lång promenad hit??
– Ganska så lång ja, och tack snälla!! Nästan utropade Ravna som fortfarande var jättelycklig!!
– Jag tänkte väl det ja. Vad skulle man inte göra för en sådan vacker och ung kvinna som du! sade Eira
– Och det skulle inte förvåna mig om jag en gång ser dig och min dotterson tillsammans med kanske tre eller flera underbara små ungar, lade Eira också till nästan drömmande.
– Jaa, den dagen skulle jag nog vara lycklig!! sade Ravna som nästan drömde hon med.
– Sedan samma kväll så gick Ravna ut med den unga pojken och gissa om båda två rodnade!!?!!
Av Lovisa 10 år
– Men! Är det verkligen du? frågar Engla.
– Ravna va? fortsätter Engla.
– Kommer du ihåg mig? sa Engla.
– Jag är ju din moster Engla, försökte Engla.
Ravna tog en klunk vatten innan hon svarade.
– Ja ja! Jag kommer ihåg dig, svarade Ravna efter några minuter.
– Men var är din syster? frågade Engla.
– Ravna såg ledsen ut och hon svarade tyst:
– Jo äm hon dog.
– Ravna var på väg att gå innan Engla stoppade henne.
– Men hur då? frågade Engla sorgset .
– Ja, hon var på väg för att fiska på vår flotte som vår kusin hade gjort åt oss. Precis den minuten så blev det stor mot vind och flotten vältes. När vi skulle ut och kolla efter henne så låg hon flytande i havet med handen mot hjärtat. Där var det slut med henne.
– Oj då, vad sorgligt men sånt i livet. Alla får ett slut på livet, visst?
– Jo visst, svarade Ravna.
– Ska vi gå och plocka blommor till graven ? undrade Engla.
– Jo det kan vi väl, svarade Ravna lite gladare.
– Då kör vi, sa Engla.
Sofia 9 år
– Hej Ravna, säger Björn.
– Hej, säger Ravna.
– Hur mår du? säger Björn.
– Bra, säger Ravna.
– Hur mår du? säger Ravna.
– Bra, säger Björn.
– Så har du bytt något? frågar Björn.
– Nej, säger Ravna.
– Har du bytt något då? frågar Ravna.
– Men min mamma kom för att byta till sig lite brons knappar, säger Ravna.
– Var är din syster? frågar Björn.
– Hon är död, svarar Ravna.
Sedan går Ravna i väg med hängande axlar.
Björn springer efter Ravna och säger :
– Förlåt!
William 9 år
– Hej Ravna! Jag heter Hilda.
– Hej! säger Ravna.
– Vad synd att din syster dog, säger Hilda.
– Jag saknar henne jätte mycket, säger Ravna.
– Vad synd att hon inte kunde följa med till Bålabackarna, säger Hilda.
– Jag har också varit på en begravning, säger Hilda.
– Det var en tjej som åt för mycket av malört så hon dog, säger Hilda.
– Vad synd, säger Ravna.
– Vill du kolla på när de slaktar djuren? frågar Ravna.
– Ja det gör vi, säger Hilda.
– Kom, säger Ravna.
– Varför dödar de djuren? frågar Hilda.
– De gör det för det hör till festen, säger Ravna.
– Okay, säger Hilda.
– Ravna den där killen tycker du om honom? Frågar Hilda.
– Mm, säger Ravna.
– Vill du att jag ska hjälpa dig så att ni blir kompisar? Frågar Hilda.
– Gärna, säger Ravna.
– Kom, säger Hilda.
– Se där han är så söt, säger Ravna.
– Det är bronssmedens son, säger Hilda
– Mm, säger Ravna.
– Vad heter han? frågar Ravna.
– Han heter Loke, säger Hilda.
– Hej Loke! säger Ravna .
– Hej, säger Loke!
– Jag tror att ni är kompisar nu, säger Hilda.
– Jag tror att jag måste gå hem nu, säger Ravna.
– Hej då, säger Hilda.
Alice 8 år
– Hej! säger Tore.
– Hej! säger Ravna.
– Vilken familj är du i? säger Ravna.
– Divro, säger Tore.
– Hur gammal är du? frågade Tore.
– 14, svarade Ravna.
– Hur många år är du? frågade Ravna.
– 13, svarade Tore.
– Min pappa Tor är 32 år, säger Tore.
– Min pappa är 34 år, säger Ravna.
– Nästa gång kan vi hitta på något, säger Ravna.
Arvid 9 år
– Hej Ravna! sa Ylva.
– Blev du ledsen när din syster dog ? frågade Ylva.
– Jag blev jätte ledsen när min syster dog, svarade Ravna.
– Jag kände en flicka som hete Leia som bara var 3 år och hon dog, sa Ylva.
– Åh, vad synd att bara en liten flicka dog men vad åt hon? frågade Ravna.
– Hon åt Malört och den är giftig att äta mycket av, sa Ylva.
– Men varför åt hon så mycket av Malörten? Frågade Ravna.
– För att hon tycke att den var så god, sa Ylva.
– Åh vad sorgligt, sa Ravna.
– Men nu kan vi göra något istället för att tänka på sorgliga saker, säger Ravna.
– Så vad ska vi göra Ravna ? frågade Ylva.
– Vi kan gå och titta på djuren, sa Ravna.
– Det låter roligt, sa Ylva.
– Ja visst gör det det, sa Ravna.
– Så då kör vi, sa Ylva.
– Titta en ko, sa Ravna.
– Och titta där då det är en varg, sa Ylva.
– Ska jag visa dig den häftiga? frågade Ravna.
– Jättegärna, sa Ylva.
– Så då går vi till det häftiga djuret, sa Ravna.
– Titta där är det häftiga djuret, sa Ravna.
– Vet du vad det djuret heter? frågade Ylva.
– Nää jag har ingan aning, sa Ravna.
– Det djuret heter häst, sa Ylva.
– Vad konstigt namn, sa Ravna.
– Kan vi gå in till den? frågade Ylva.
– Nej vi kan inte, sa Ravna.
– Varför inte ? frågade Ylva.
– För att hövdingen har sagt att den är för farlig att vara nära, sa Ravna.
– Okej, sa Ylva.
– Men vi kan titta på andra saker, sa Ravna.
– Som vad då ? frågade Ylva.
– Som att titta på getterna, sa Ravna.
– Okej då gör vi det, sa Ylva.
– Titta där, sa Ravna.
– Vad då ? undrade Ylva.
– Ser du inte ? frågade Ravna.
– Nej sa Ylva jag ser bara en ko,sa Ylva.
– Nej du tittar åt fel håll , sa Ravna.
– Okej nu ser jag säger Ylva.
– Visst är den stor ? frågade Ravna.
– Verkligen stor, sa Ylva.
– Ska jag säga vem det där är ? frågade Ravna.
– Gärna sa Ylva.
– Det är hövdingen av getterna, sa Ravna.
– Då är det två hövdingar, sa Ylva.
– Ja det kan man säga, sa Ravna.
– Och den ser ut att vara hans tjej , sa Ylva.
– Ja det tror jag att det är , sa Ravna.
– Och där är deras barn , sa Ylva.
– Ja det är det nog också , sa Ravna.
– Ja då lever de i en lycklig familj , sa Ylva.
– Och det gör vi också , sa Ravna.
Av Kristina 8 år.
– Hej! Jag heter Sten. Vad heter du?
– Jag heter Ravna.
– Hur gammal är du? frågar Ravna.
– Jag är 10 år gammal. Hur gammal är du? frågar Sten.
– Jag är 11 år gammal, svarar Ravna.
– Vill du gå och fiska? frågar Sten.
– Ja det vill jag ? svarar Ravna.
Av Matteo 9 år
– Hej Ravna, säger Tor.
– Hej Tor, säger Ravna.
– Den här festen är riktigt stor i jämförelse med förra året, säger Ravna.
– Ja, det är den, säger Tor.
– Men vad bor du egentligen? frågar Ravna.
– Ja, Jag bor hos hövding Lomer, han har fått mycket brons, säger Tor.
– Ja det är bra att bronset har kommit, säger Ravna.
– Vi är faktiskt här för att byta till oss lite brons, säger Ravna.
– Vi är också här för att ha kul, säger Ravna.
– Men var är din vackra syster? frågar Tor.
Ravna börjar gråta, hon är död!
Ravna snyftar lite.
Sen skrek hon till, dumma björn!
– Vi var ute och jagade men då kom björnen i full fart, jag kan inte tänka på hur det var den kvällen, säger Ravna.
– Förlåt Ravna, säger Tor.
– Det gör inget, säger Ravna.
– Men vart bor du då Ravna? säger Tor.
– Jag bor hos hövding Tober, säger Ravna.
– Ja ha, den där hövdingen, han är rätt så rik, säger Tor.
– Tor jag måste tyvärr gå nu, säger Ravna.
– Ja jag måste nog också gå, för jag ska gå och hjälpa till på slakten, säger Tor.
– A jag ska gå och lyssna på sagorna, säger Ravna.
– Ja jag har hört att han berättar jättebra historier, säger Tor.
– Tor du kommer nog träffa min pappa på slakten, för han har tagit med sig får, getter och kor, säger Ravna.
– Hälsa din mamma, säger Tor.
– Jag kommer nog hälsa på er någon gång, säger Tor.
– Ja, du är välkommen, säger Ravna.
– Ja, hej då, säger Ravna.
– Ja, hej då , säger Tor.
– Jag lovar att jag ska hälsa på hos er, säger Tor.
Elis 9 år
– Mormor du är tillbaka, skrek Ravna.
– Hon sprang mot mig nu.
– Ravna, vad jag har saknat dig! skrek jag tillbaka.
– Du ser så annorlunda ut mormor, sa hon sen när vi hade lugnat ner oss.
– Ja, jag vet jag har ju blivit gammal, svarade jag med ett lite ledsamt leende.
– Det ska bli så kul på Bålabackarna, tror inte du det?
– Ja, det är klart att det kommer bli och kanske du träffar en pojke om du har tur, svarade jag.
– Kom nu så går vi in och äter lite mat innan vi går till festen, sa Ravna.
– Ja ,det gör vi, svarade jag.
Vi satt under tystnad ett tag.
– Saknar du din syster mycket? frågade jag efter en stund.
– Ja, jättemycket, svarade Ravna.
– Gör du också det? frågade hon.
– Ja, det är klart att jag saknar Ronja mycket ,det vet du ju, svarade jag.
– Kom nu går vi till Bålarbackarna nu, sa Ravna sedan.
– Ja, det gör vi, svarade jag.
När vi kom dit var det redan många människor som kommit.
– Jag såg att Ravna letade efter något eller någon.
– Vad letar du efter, frågade jag.
– Man märkte att hon inte ville prata om det
– Inget särskilt, svarade hon bara lätt.
– Är du säker på det?, envisades jag.
– Ja helt säkert.
Senare på kvällen såg jag Ravna titta på en pojke som satt vid elden. Jag gick fram till Ravna
– Säg nu vad är det du letar efter, försökte jag.
– Inget bara tittar lite, svarade hon.
– Okej, sa jag.
Ännu senare på kvällen hittade jag Ravna och pojken tillsammans Svid brasan.
– Jag gick fram till henne.
– När vill du gå hem? frågade jag, med ett medvetande om att hon inte alls ville gå hem.
– Snart antar jag, svarade hon kort.
– Okej, sa jag tillbaka.
Äntligen efter en lång stund kommer Ravna fram till mig.
– Förlåt för att det tog så lång tid.
– Det gör inget, sa jag bara.
– Vill du gå hem nu?
– Ja, gärna.
Dialog av Isa Larsson
